Hemma.

Det är skönt att vara hemma, men saknar faktiskt vandringen. En av mina bästa resor jag gjort. Det är skillnad  på resa och resa. Det här har varit ett äventyr, som man kan inte kalla för resa.  Ett äventyr som man inte vet riktigt hur det går. Ena dagen vet man inte, var man kommer att hamna nästa dag. Man bokar övernattning på ett ställe, men har ingen aning, hur det ser ut eller hur det ligger.  Det är väl det som är mysteriet med pilgrimsvandring,  att att är nytt och spännande. Jag kan tänka mig att även norrmännen som vandrade för sextonde gången, ser och upplever något nytt varje gång.  Sträckan är ju så lång, man kan inte minnas varje hörn av leden. Det fantastiska landsskapet vi gått igenom,  med sina otroligt skiftande färger av grönt, rött brunt, och gult, är så vackert. Jorden, bara jorden kunde vara så skiftande i sina färger. Ibland rött, gult eller svart. Det har gått några dagar nu, så minnerna börjar komma tillbaka. Det är så många intryck,  när det pågår så man kan inte smälta  allt. Jag kommer nog att skriva flera gånger om denna fantastiska pilgrimsresa och hoppas att det finns nöje i det , för den som läser. Sätter upp några bilder, kan hända att dom finns tidigare i något inslag men säkert värt att se en gång till. 
Ha det bra, buen camino, Raija.
 
 

Kommentera här: